Nu sover alla små så sött...

Jösses vad jag (och Mira) är bortskämda med dagis.
Mira i den bemärkelsen att hon aktiveras fysiskt och psykiskt, trötta mamman i att hon får saker gjort som är näst intill, om inte omöjligt så väldigt tidskrävande och tålamodsprövande med en liten "hjälpreda".

MEN NU ÄR DAGIS STÄÄÄÄNGT!!! (=allt blir liksom uppochner och inoch ut)

Det är nu jag kommer ihåg hur framförallt mentalt utmattad man kan bli att ha så här täta småbarn igen. När Nellie och Wilma var små så började de inte på dagis förrän Nellie var 3 och Wilma närmare 1,5 år. Vi bodde då i staaan och livet var inte mer komplicerat än att försöka komma iväg till lekparken eller en fika hos nån kompis (Jo, det var det säkert men så här i efterhand känns det så)

Men nu är jag ju jättevuxen och måste se till att ha det hyfsta städad (vilket alltid bara är en utopi men min strävan dit tar än dock mycket energi),
måste hinna renovera kåken, baka bröd, vara ute i natuuuuren, ta hand om två ohängda begynnande tonåringar och deras drivor med tvätt och små problem.

Och detta går oftast hyfsat bra, då de få timmar som Mira är på dagis så kan jag passa på att röja tag i allt sånt som man måste och ligger efter med.

Men nu är det hon som röjer tag i mig!!

"Mamma, å sa vi jöa nu då?"
"Kanske vill du ta det lite lungt och se en film eller Playhouse Disney?"
"Nä, inte se TV, kanse gå ut? Mija ha pajaply"
"Inte gå ut det spöregnar ju"
"De e jätteloligt mamma"
"!!!!!"
Det hela slutade med att hon gick ut själv med sitt paraply, i bara trosor och stövlar (ännu en fördel med att bo på landet - man kan vara så där skönt bohemisk och låta ungarna springa i trosor/nakna/pyjamas så länge som man själv står ut med det, och idag var en sån dag då jag stod ut med det heeela dagen till Miras lycka. Lättja - Luther höll sig på sin kant med andra ord.

Dags att gå och hjälpa Mikael med en gipsskiva hör jag.
Stackarn, jag drar igång och han får jobba...

Ps. För att döva mitt dålig-mamma-samvete var vi faktiskt ute alla tre och plockade hallon, blåbär och lite vinbär sen och gjorde lite rårörd sylt till pannkakorna som vi åt när pappan kom hem. Så nu ligger jag med tanke på Miras TV-frukost (inte politiskt korrekt) på åtminstone plus-minus-noll, eller vad det nu heter... tycker jag i alla fall...

Sommarlovsfrukost framför TV, "kaffe med mjölk, gårdagens halvätna äpple - uppfräshat och i bitar och källarfranskbulle.

Vera sover "morgonsömn" i mina fina nya lakan

Regn är roligt

Mamma är så snäll, jag höööver ju inga kläder för nu är det ju sommar!!!


Syskongos i "tuffen"


Världens goaste mellanmål - jordgubbar med socker och mjölk