Dopet...

...som aldrig kommer att bli, lyckades jag dock få det bästa från - bilder på vår Vera i den dopklänningen som MIN mormor Inez en gång döptes i.

Den är så ljuvlig att jag vill bli riktigt religiös och springa till kyrkan bara för att få visa upp den.
Men jag har kommit på en annan lösning, jag har hängt den på en fin galge ovanför Veras spjälsäng och kan njuta av den varje morgon när jag vaknar.
Den hänger där som en påminnelse att livet är förgängligt och kort, vackert och skört och att det gäller att ta tillvara på de små korta stunder av ren lycka och gömma dem i sitt hjärta för att kunna plocka fram dem vid behov.
Tänk att min älskade Mormor Inez, nästan nyfödd, burit detta tyg i en av de högtidligaste stunder, som då dopet var, i sitt liv.
Hennes mamma, som jag aldrig träffat höll henne varsamt och lät prästen välsigna henne och visade sedan stolt upp henne för sina släktingara och vänner.
Och nu har min minsting samma klänning...

Spjälsängen som den hänger ovanför och som Vera sover i, gick jag och Mormor och handlade när jag var höggravid med min största, Nellie.
Den har sedan alla barnen legat i, mer eller mindre ; ).

Mormor ääälskade verkligen bebisar och jag tänker ofta på henne och hur stolt hon hade varit över mina andrakullsbarn.

Gäääsp...

...vad jag är trött.
Klockan är halv två (på natten) och jag har äääntligen målat Nellies väggar i den slutgiltiga kulören (som "by the way" heter ömhet :)), efter två grundstrykningar i vitt.

Även skarvarna i taket har jag spacklat och målat taket en tredje gång. Det blev faktiskt över förväntan (nej, jag har inte druckit vin samtidigt så jag slipper vakna upp och finna det som kvällen innan var perfekt i alkoholens små slöjor, på morgonen vara både fläckigt och kladdigt...been there, done that...won the fukin´t-shirt, så att säga...).

Däremot vet man ju inte innan hur det kommer att se ut i dagsljus.
Kanske behövs det strykas en gång till men jag hoppas att jag slipper det.
Nellie vill ha sin garderob i samma färg så det vore bra om den räckte till det + att vi ska ha lister i hörnen (inga 90-graders vinklar i ett gammalt timmerhus så man måste skapa egna lösningar...) och de ska ha samma färg som väggarna.

Nästa steg är att måla lister och spegeldörr vita.
Även torparugnen ska få ny vit färg och sen ska golven slipas, vaxas tre gånger, fönsterfoder + bräda ska sågas upp, målas och sättas fast, sen.....

Nä, bäst att jag slutar tänka på allt som är kvar att göra och försöka njuta av att jag hunnit så långt som jag ändå gjort ikväll...

Imorgon kommer kära mor (mormor) på besök och då måste jag provisoriskt städa och ställa iordning sängarna igen för att det ska finnas tillräckligt med sovplatser.
Hoppas hon inte blir förskräkt av resten av röran i huset just nu.
Det är mycket man inte hinner när man försöker lägga varje liten ledig stund på att ro detta "lilla" projekt i land.
Så mamma, om du läser detta innan du kommer - ha överseende...

Arla...

morgonstund!

Bara jag och Vera är vakna än så länge och jag hoppas att det förblir så en liten stund till.
Mira behöver verkligen sova och Nellie sover på soffan då jag målade hennes tak två gånger igår och orkade inte fixa till så rummet blev sovbart igen.

Hoppas, hoppas att två gånger räcker men jag tror nog jag får stryka det en tredje gång...
Vera ska till doktorn idag och efter det så ska jag åka och köpa den "riktiga" väggfärgen och jag hoppas att jag får möjlighet att stryka på den idag, allt hänger på de små barnens (och Mikaels) välvilja och hur nära verlkligheten jag lyckats hålla mig i min tidsoptimistiska planering.

Nu är kaffet klart och Vera låter lite sällskapssjuk...