Gomojjon mamma!

Tja, hur blev fortsättningen på min spännande cliffhanger från igår? Jo, jag spenderade någon timma framför datorn, ammade och gosade med vicke-vera och sen var det dags att hämta Miran. Så lite nytta och mycket trams. Men "de e´inge fara, mamma. De jööö inget", som Mira skulle sagt. Hennes för tillfället återkommande kommentar oavsett om hon syftar på utspilld mjölk, häftig konversation mellan storasyrrorna, fyllig spya från lillsyster eller mammans suck när hon för femtielfte gången försöker väcka pappan (Nåja, han är riktigt "duktig"på att gå upp numera).

Det märks att hon snappar upp mycket på dagis och hennes ordföråd ökar för varje dag. Några exempel:

-Mamma, du e min bästa kompis (sas igår för första gången)

-De e inte jag (=det var inte jag). En mindre rolig fras som stora tjejerna redan har utnytjat till fullo ;-).

-Mamma, jag äääälskar dig...jag naknar dig...JÄTTEmer!!! (mmm...det kan man ju inte få nog av)

-"Du dum." "Nää, mamma är väl inte dum" "Nää, mamma lite dum bara (??!!)"

Tja, det kan väl stämma ibland...

Men det bästa av allt är nog när man lyckas få upp ögonen och det första man får se och höra är en rufsig Mira, som ofta redan leker med Vera, säga "Gomojjon mamma, du naknen (vaken tror jag att det ska vara, men man vet ju aldrig)

"Väcka pappa?"

"Ja, väck du pappa du (småler...)

"Pappa, pappa, saaaaakna, du måste väcka nu!!"

Gosigt värre. När hon sen med glädje tar på sig uppdradget att väcka sina tonårströtta storasystrar känns det lent i mammahjärtat (denna väckning tas emot med blandade känslor hos systrarna då det kan gå riktigt vilt till...)