Till minne av min och Fias sista riktiga "ungdomssommar" tllsammans...

Do you remember Fia???

Mommo

och moffa var här igår och hälsade på några timmar. Efter besöket gick Mira och ropade och pratade om mommo ända tills hon skulle sova. Konstigt, de träffas ju inte så ofta men det verkar finnas en god "conection" där. Skönt tycker jag...

Jag älskade själv att vara med min Mommo och Moffa när jag var liten (och stor). De stod mig väldigt nära och det går faktiskt inte en dag utan att jag tänker på dem, saknar dem och skulle vilja ha dem tillbaka i mitt liv igen...

Morgon...

igen... Har skickat iväg barnen och M har åkt till jobbet. Ska försöka få massa gjort idag, tvätta, ringa, plugga mm mm...

Tonårsrysningar får man av den här:

Dikt av en cancersjuk tonåring...

SLOW DANCE

Have you ever watched kids

On a merry-go-round?

Or listened to the rain

Slapping on the ground?

Ever followed a butterfly's erratic flight?

Or gazed at the sun into the fading night?

You better slow down.

Don't dance so fast.

Time is short.

The music won't last.

Do you run through each day

On the fly?

When you ask How are you?

Do you hear the reply?

When the day is done

Do you lie in your bed

With the next hundred chores

Running through your head?

You'd better slow down

Don't dance so fast.

Time is short.

The music won't last.

Ever told your child,

We'll do it tomorrow?

And in your haste,

Not see his sorrow?

Ever lost touch,

Let a good friendship die

Cause you never had time

To call and say,"Hi"

You'd better slow down.

Don't dance so fast.

Time is short.

The music won't last.

When you run so fast to get somewhere

You miss half the fun of getting there.

When you worry and hurry through your day,

It is like an unopened gift....

Thrown away.

Life is not a race.

Do take it slower

Hear the music

Before the song is over.

Bildbevis...

...på min lilla "piga" som hjälper mig i vått och tort. Här i full färd med att mocka "bajset" i Zantanas box.

Fyra nya liv...

...i vårt hus. Det bidde fyra kattbebisar. Söta, hjälplösa och underbara som vanligt. Ligger nu och tuttar på sin mamma i en låda på toaletten. Verkar vara välskapta små krabater, en helsvart, en randig som sin mor, en som jag tror kommer att bli skölpaddefärgad (tror jag att det heter...) och en svart med vita tecken.

Mira ville inte gå och lägga sig efter att hon hade sett dem igårkväll. Hon kunde inte koppla av och sa "atten" upprepande, även när hon drack sin älskade välling. Vet inte om hon kanske var orolig att de skulle vara borta när hon vaknade elller vad det kan ha varit. Hur som helst så sprang hon dit så fort hon vaknade imorse. Pussar, "killekill" (som hon just lärt sig säga), och klappar blir det mycket från hennes sida. Nu e hon på dagis och de två stora i skolan, M på jobbet och jag ensam hemma. Lite skönt faktiskt, om man får säga så. Känner mig inte så social idag så det kan vara skönt att få vara lite för sig själv.

Var nere hos Zantana och Black en lång stund igårkväll. Fick för mig att göra flätor i Zantanas man för att se hans nacke ordentligt, som manen annars döljer ganska väl då den ligger på båda sidor. Stod där och flätade och kände mig som tio igen då jag vid den åldern alltid stod och flätade och grejade med hästarna... Ganska härligt och mysigt att bara vara med dem och höra deras trygga mumsande och frustande.

I brist på bilder på de nya kattungarna visar jag vår hund, Allram. Då jag än inte orkat lära mig hur man lägger över bilder från kameran till datorn så får jag snällt vänta på att Mikael skall göra det...

Kattungar på gång...

Ebba håller på att föda, inte där vi hade tänkt utan under trappan bland all bråte... Har inte kollat själv ännu men N, W och M är där nu. Hoppas att det är för många, typ tre hade varit lagom men det brukar ju vara fem eller sex. Återkommer med bildbevis senare när allt är klart.

Idag blev det pizza till middag. Hur kan man vara så sugen på något som varje gång man äter det är en besvikelse? Ja, ja, det lär nog dröja tills nästa gång. Vi såg den svenska filmen Zozo när vi åt, ska skriva om den i en inlämningsuppgift. Den handlar om en pojke från krigets Libanon som mister hela sin familj och tar sig till Sverige där farmor och farfar finns. Bra film!

Gnägg!

Har varit ute och slått gräs till hästarna med lie då det inte finns så mycket kvar att äta i deras hage. Vi har ett stort gärde precis utanför oss som vi hade tänkt att göra stora beteshagar på men trots att bonden som arrenderar det tyckte att det var OK då han inte använder det till något så sade vårt underbara EU nej. Bonden får nämligen bidrag för att marken ska ligga träda och då får endast gräset slås och lämnas, inte ens mulbetas. Då de titt som tätt åker med helikoptrar och även använder sig av sateliter för att kontrollera att EU-lagarna efterföljs så vågade han inte låta våra hästar gå där. Men han skulle kolla upp tills nästa år om vi kunde ta över arrendet och då få möjlighet att använda det som bete. Så vi får hoppas på det bästa...

De små (eller förhållandevis stora) liven ska dock åka till mina föräldrar några månader i sommar och gå på härligt grönbete.

Irish cob

Lite historia om Irish cob (Tinker) som vår vackra hingst Zantana tillhör:

(Det är Zantana längst ner till höger på bilden som är tagen hos uppfödaren då han var ca 9 månader.)

En liten tillbakablick…..Den irländska coben kan i England och på Irland spåras tillbaka till 1600-talet. Resandefolket, travellers, som de kallas där, behövde hästar som kunde dra deras tunga vagnar. Dessa vagnar, vardos, som var deras hem, kunde väga över ett ton. Det skulle därför vara en stark draghäst, samtidigt skulle den vara både uthållig och förnöjsam då den skulle arbeta många timmar varje dag och inte ha annat att äta än gräset vid vägkanten. Hästens goda temperament var också avgörande för resandefolket som levde i stora familjer och då inte kunde ha nervösa och opålitliga hästar. Dessutom var resandefolket fattigt så hästarna skulle även vara billiga. På den tiden var hästar med stora vita fält helt oönskade och betraktades som felfärgade, så av denna anledning blev dessa skäckade hästar de enda som resandefolket hade möjlighet att köpa. Detta visade sig dock bli en stor fördel för dem. För det första var dessa skäckade hästar lättare att se i mörkret vilket minskade risken för olyckor. För det andra var alla dessa skäckmönster olika, vilket gjorde det möjligt för de resande att identifiera sina hästar då de själva var analfabeter, därmed var det mindre risk att bli bestulen på sin häst. För det tredje så var hästägarna tvungna att lämna sina hästar till krigsmakten under krigen, men eftersom de skäckfärgade hästarna var lätta att upptäcka i krig så fick resandefolket behålla sina hästar.
Det fanns inga pengar till betäckningar så det fick ske i smyg. I skydd av mörkret förde de sina ston till "rikemanshingstar". Shire och Clydesdalehingstar var väldigt populära på den tiden. Likaså Welsh Cob, Dale- och Fellponnyer, samt Irish Draft och Connemara. Många år senare hade de skapat en egen ras: En kraftig, robust häst eller ponny med stor styrka, uthållighet, förnöjsamhet med ett medgörligt temperament och med mycket fina färger. Dessa hästar är dagens Irish Cob.
I Sverige är Irish Cob också kallade 'tinker' men ordet 'tinker' är på Irland och även i England en nedsättande benämning på de resande. Därmed är det för det första en person och inte en häst, och för det andra ett mycket negativt ord som irländarna självklart inte vill ha i anknytning till sina hästar. Genom åren har det funnits flera olika typer av av Irish Cob, från den tunga hästen benämd cob-typ, avlades det fram en vanner-typ. Dessutom fanns ponny-typen samt den lättare hunter-typen. I dag har man helt frångått de lätta typerna och godkänner endast de tunga hästarna och ponnyerna av cob-typen, men man har samtidigt lagt till ett sidoregister - appendix, eller den blå stamboken - där man kan stambokföra Irish Cob korsningar, s.k. Irish Cob Cross.

Snart kattungar!

M vid förra årets "katträddningsaktion".

Här ser ni min syster och hennes killes katt Snaps som är en av fjolårets kull från vår lilla Ebba. Vi trodde det var dags inatt att än en gång bli med kattungar men imorse när vi kom upp för att kolla så hade inget hänt och Ebba gick ut och åt frukost med sin andra son, Zlatan Jansson (vi var inte överrens om vad katten skulle heta så det blev både Zlatan och Jansson!)

Vill helst att hon lägger sina kattungar inne iår då M förra året var tvungen att ta fram motorsågen och såga fram dem från uthusets vind (Se bild ovan).

Nåväl, nog om katter! N är hemma från skolan idag och jag skjutsade W till bussen då det regnade förfärligt mycket imorse. Själv sitter jag och pluggar och skriver men nu blir det nog lite mindre av det då Mira just vaknat. Den pappalediga pappan ligger fortfarande och sover och än så länge så känner jag mig vänlig nog att låta honom få sova en stund till.